nej!

Ibland blir jag så besviken på mig själv fastän jag inte borde, det är mina "kompisar" jag borde vara besviken på. Jag har alltid svårt för att säga nej till kompisar och speciellt när det gäller att folk vill ha saker av mig, typ hjälp eller behöver låna något.

Jag ska fan sluta med det, för nu har jag lånat ut en sak som jag verkligen inte ville låna ut men jag gjorde det bara för att det var till min kompis men nu har det gått 12 dagar sen jag skulle få tillbaks den (läs: var LOVAD att få tillbaks den!) men jag har inte fått den. Problemet är också att jag behöver grejen på fredag och den är uppe i norrland så det tar ju tid för den att komma hit.

Så nästa gång någon frågar om de får låna något, pengar eller whatever, så säger jag nej för man får fan aldrig tillbaka det, spelar ingen roll om det handlar om mamma eller en bekant som lånar, jag har aldrig fått tillbaks något när jag bett om det... två veckor och tjat varje dag vad mer ska krävas?

Sen så är inte ofta man får ett "tack så jättemycket för lånet, förlåt att det dröjde" utan mest "här har du". Och det handlar om tjänster och gentjänster, jag frågar inte ofta om hjälp eller om jag får låna något men då kan man ju visa sin uppskattning på nåt annat sätt... men nej seru!

Att låna ut saker ska jag hädanefter SLUTA med eller så ska den som lånar få betala ränta om det är pengar h*n lånar eller fan betala hyra om det så bara är en skruvmejsel som lånas ut!